Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanningens pärla, saga i tre äfventyr - Andra äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvarter åt två fattiga barn, som äro genomvåta af
regnet.
bumburra. Packa er strax er vägl Ha vi rum
för allt följe, som stryker omkring i skogen?
vera. Vi ha hvarken far eller mor. Vi ha gått
vilse i mörkret, och skogen är full af vargar.
rote. Då sågo vi på långt håll ett ljus och blefvo
så glada att träffa en stuga i skogen.
bumburra. Glada? Jo, ni vore så lagom glada, om
ni visste hvart ni ha kommit. Bättre vore för er att
sofva i vargens kula. Men jag får väl se till hvad jag
kan göra för er. Bli ni uppätna, så skyll inte mig.
rote. Hvem skall bli uppäten?
bumburra. Ni eller jag; men inte lär det bli jag,
kan jag tro. Ni skall veta, att min man, den store Bum-
burrifex, är en människoätare.
vera. Hu, Rote, kom låt oss gå härifrån; jag är
så rädd.
rote. Mor vill bara skrämma oss litet.
bumburra. Inte kan ni stanna här, och inte kan
ni gå ut till vargarna. Nå, så stanna då kvar. Det blir
kanske något råd, bara ni ej äro soldatbarn. Min gubbe
är ond på soldaterna, för det de inte låta honom röfva
i fred, och därför brukar han emellanåt äta upp deras
barn.
vera. Hör du, Rote! Han är också en röfvare!
rote. Vår far var soldat, det skall jag aldrig
förneka. Men nog vet jag ni hjälper oss, kära gumma.
bumburra. Aj, aj, det var värre. Åhä, stackars
barn! Men se, julgrisen måste jag spara ändå. (Musti
skäller: wow, wow, wow!) Se så, fort med er in uti
ullkorgen, och rör er inte, om lifvet är er kärt. (Hon stoppar
dem i ullkorgen och breder ett täcke öfver dem. Musti skäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
