Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näckrosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rann solen upp bakom det röda molnet och såg
välsignande på dem i deras unga oskyldiga lycka i den tidiga
morgonstunden.
Då ruskade klippan otåligt på sin nattgäst, den vilda
sydvästen, som snarkade i det mjuka gräset. — Upp till
arbete och ligg ej här! — sade råmärket.
— Låt mig vara i fred! — sade sydvästen och sträckte
ut sina stora, molniga vingar, dem han bredt som ett täcke
öfver sig. Men klippan gaf honom ingen ro. — Nå, så
skall jag också flyga, så det sjunger dig om öronen —
sade sydvästen förargad och yrvaken, och med ett språng
var han uppe i luften, så det hven i skogstopparna.
Den morgonen var han rätt i sitt vilda lynne, den
galna sydvästen. Det dröjde icke länge, innan himmelen
förmörkades af hans ofantliga vingar och det hvita
skummet började fräsa öfver hafvets yta. Men björken och
näckrosen märkte ännu ingenting. De roade sig att skicka
hälsningar till hvarandra med en liten förgylld trollslända,
som flög öfver vattnet från den ena till den andra.
Stormen tog till, det knakade i träden, det yrde kring
sjön och det fräste kring klipporna, som om hundratusende
kattungar hade råkat i krig med hundratusende
hundvalpar. Vågorna begynte rusa in genom sundet, så att
den lilla ödmjuka vassen blef helt illa till mods och
bugade och vred sig i tusende bukter för att slingra sig
genom. — Det var kanske dumt gjordt af mig att narra
hafstrollen hit — tänkte han vid sig själk. Men det var
för sent att ångra sig nu. Där såg han redan på afstånd
ett helt berg af vatten och fradga rulla fram mot sundet.
— Där kommer han, där kommer min våg! — skrek
vassen förskräckt. Och med detsamma rullade vattenberget
öfver honom och ryckte honom lös från sin rot, och det
sista han sade här i världen var: — mjukaste tjänare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
