- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
63

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga om sju syskon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de sju syskonen endast tre kvar på jorden, ty Gud
Alls-mäktig hade inom kort tid tagit kyra ak dem bort krån
all sorg och all frestelse i världen. Georg, Bertha, Ossian
och den minste i vaggan hade blifvit trötta att leka och
gråta på jorden och knäppt sina händer för sista gången
till bön och somnat i Jesu namn till den eviga hvilan.
Och Georg, som var den äldste bland dem och den siste
som Gud tog till sig, hade redan vetat mer än de andra
om Guds rike och frågat en gång, den sista dagen han
lefde, om också han, som redan var större, skulle komma
till de andra små barnen, som höra Guds rike till. Och
när man hade sagt honom, att det var allt visst och
säkert, efter han så gärna önskade det och trodde på
Guds oändliga godhet, så hade han så nöjd lagt sitt
sjuka hufvud ned och somnat sä stilla bort, att icke ett
enda spår af smärta mera var kvar på hans vackra,
förklarade ansikte, utan endast ett ljufligt uttryck af frid,
som inga stormar i världen mera störa.

Då hade de tre systrarna, som ännu voro kvar,
gråtit sina ögon röda, och när de sågo Berthas dockor,
eller Georgs och Ossians små trähästar, som stodo i rad
på sitt gamla ställe, då gräto de än mer och tyckte sig
vara så ensamma, fastän de voro tre tillsamman.

Men Guds änglar i himmelen visste nog hvarför allt
skett, och de gräto icke, de logo så mildt och godt, som
endast de saliga le. De sutto en kväll på den klara
stjärnans rand, och de fyra nykomna barnen sutto i
hvita kläder midt ibland dem och sågo ned till sina
kära, som sörjde på jorden. Men när Georg såg hur
de gräto, vaknade änglahjärtat i hans bröst, och han
sade till änglarna: — Låt mig gå ned på en liten stund,
för att säga dem hur outsägligt lyckliga vi äro häruppe
i Jesu famn!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free