Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga om sju syskon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då svarade änglarna vänligt och allvarsamt: — Det
är icke tillåtet, ty de kunna läsa det allt i Guds ord.
Men Georg sade: — Låt endast en fläkt ak min
andedräkt gå öfver bibelns blad, som ligger uppslagen på
bordet i mitt forna hem. — Och änglarna tilläto det,
ty sådant är icke mot Guds den Allsmäktiges vilja.
Och Georgs ande gick öfver bladen och vände dem
osynligt, så att systrarnas ögon föllo på de allra ljufvaste
och trösterikaste ställen i den heliga skrift. Där läste de:
»Låter barnen komma till mig och förmener dem icke,
ty sådana höra Guds rike till.»
Åter läste de: »Jag är uppståndelsen och lif vet; den
som tror på mig, han skall lefva, om han än död blef ve.»
Och ytterligare läste de: »Fader, jag vill, att där jag
är, där skola de ock vara med mig, som du mig gifvit
hafver.»
Och när systrarna läste dessa ord, blefvo de lugna
och glada i sina hjärtan, ty de visste, att Guds ord är
en evig sanning.
Men Georgs ande vände tillbaka från bibelns blad
och tackade Gud.
Nu var det påsk på jorden, och den hvita snön
smälte bort öfver de fyra syskonens grafvar, men de
tre, som voro kvar, sörjde ej mera. De tänkte på vår
Herre Kristus, som dödt för oss och brutit dödens kedjor
och uppstått för oss, på det att också vi skola uppstå
till evinnerligt lif, när vi tro. Och då gingo de tre
systrarna till de fyra grafvarna och knäppte sina händer
i bön; och nu först förstodo de de sista orden uti
välsignelsen:
»Gif oss en evig frid!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
