Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adalminas pärla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågade prinsen. — Konungen har befallt, att alla skola
sörja vår försvunna prinsessa — svarade gumman; —
men icke var det stor skada på henne. Visst var hon
vacker och rik och klok, men folket säger att hon hade
ett högfärdigt hjärta, och det var värre, ty därför höll
ingen människa rätt af henne.
I detsamma kom Adalmina hem med sina getter från
skogen. Prinsen såg på henne och kunde ej begripa huru
en flicka, som var så fattig och ful, ändå kunde röra hans
hjärta så underbart, att han nästan höll af henne, innan
han sett mer än snibben af hennes öra. Han frågade
henne, om hon sett prinsessan. — Nej — sade Adalmina.
— Det är märkvärdigt — sade prinsen; — i tre långa år
har jag ej tänkt på någon annan än min lilla prinsessa.
Men nu söker jag henne icke mer. Nu vill jag bygga
mig ett slott här i skogen och bo här i alla mina dagar.
Sagdt och gjordt. Prinsen byggde sig ett slott, och
det var just nära källan, där Adalmina en dag blef
förvandlad. Då hände sig en gång, när det var mycket
varmt, att prinsen blef törstig och lutade sig ned att dricka
ur källan. — Hvad kan det vara, som blänker så
förunderligt grant där nere i vattnet ? — sade han till sig
själf. — Jag vill se åt hvad det är.
Prinsen böjde sig ned, stack sin arm i källan och
upptog därifrån en gyllene krona med en förunderligt vacker
äkta pärla i spetsen. Då ihågkom han något. Tänk, om
det vore Adalminas pärla! Hvarpå han gick med kronan
till konungens slott, och icke förr hade konungen och
drottningen sett klenoden, innan de ropade båda på en gång:
— Adalminas krona! Adalminas pärla! Ack, hvar är hon
själf, hvar är vår sköna, kära lilla prinsessa?
Då räknade konungen ut, att om prinsessan ännu
lefde, borde hon vara aderton år. Han ihågkom den röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
