- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
85

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adalminas pärla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

feens spådom och började gissa, att det händt som det
verkligen händt. Därför lät han ånyo lysa i kyrkorna,
att alla flickor, som voro aderton år gamla, skulle
församlas på hans gård och försöka kronan. Och den, åt
hvilken kronan fullkomligt passade, hon skulle erkännas
vara den rätta och förlorade prinsessan, och prins
Sigismund af Frankland skulle få henne till fru.

Det förstås, att alla flickor genast skyndade till
konungens gård; och de som voro mer eller mindre än
aderton år, låtsade ej komma ihåg det. Det var en
vacker sommardag, och minst tusen flickor stodo där i långa
rader, för att försöka sin lycka. Allt ifrån tidigt på
morgonen ända till sent på aftonen vandrade guldkronan
från hufvud till hufvud och försöktes på alla, men passade
åt ingen. Till sist begynte alla flickorna knota och säga:
— Kungen gör narr af oss; låtom oss draga lott, och
den som vinner, bör få både kronan och prinsen.

Detta tyckte prins Sigismund vara ganska illa och
bad dem vänta tills solen gått ned. — Må gå — sade
flickorna.

Litet innan solen gick ned, ställdes en väktare på
vakt, för att se, om någon ännu kom där borta på
landsvägen. Prinsen ropade: — Kvällen förgår; väktare, ser
du någon komma på vägen?

Väktaren svarade: — Jag ser blomstren luta sina
kronor till sömn, ty natten är nära. Men ingen, ingen
ser jag komma på vägen.

Åter frågade prinsen: — Kvällen lider; väktare, ser
du ingen komma på vägen?

Väktaren sade: — Ett moln far öfver den sjunkande
solen, och fågeln i skogen gömmer sitt hufvud under den
trötta vingen. Natten är helt nära, och ingen, ingen ser
jag komma på vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free