Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverpenningens berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han fått till julklapp af morfar och som var [-alltifrån-] {+allt-
ifrån+} kejsar Neros tider. Det var en helt liten penning
och mycket nött, men likväl kunde man ännu på ena
sidan igenkänna den grymme kejsarens bröstbild. Karl
Gustaf vände myntet på ena sidan och på andra sidan
och tyckte att det var en besynnerlig penning, som varit
så länge till här i världen. Om den penningen kunde
tala, tänkte han vid sig själf, så hade den mycket att
säga. Men penningen låg där helt stilla och sade ingen-
ting, och ljuset på bordet brann med lång veke, och
Karl Gustaf satt och tänkte och tänkte på forna tider,
som penningen genomlefvat.
Då förekom det honom, som begynte silfverpenningen
underligt glimma, och han visste icke huru, men han
hörde dess röst, där myntet blänkte i lådan, och han
kunde helt tydligt urskilja sakta ord, liksom en fin
klang, när man slår på en silfverklocka. Och penningen
begynte tala, och Karl Gustaf hörde med förundran på,
men svara kunde han icke ett ord. Han bara lyssnade;
och så begynte silfverpenningen från kejsar Neros tid
att berätta på följandn sätt:
Nu är klockan tolf, och nu skrifva människorna
årtalet 1858 efter deras Frälsares födelse. Vi penningar
äro hedningar, som gå ut i världen till både ondt och
godt. Och mitt silfver är hämtadt i forntiden från Iberiéns
berg, i det land, som nu kallas Spanien. Det är nu
jämt 1800 år sedan jag blef präglad i Rom, och hvart
hundrade år har jag förmågan att tala. Jag bryr mig
ej mycket om att berätta dig mina egna öden. Ibland
har jag legat långa tider i jorden; ibland har jag legat
gömd i den giriges källare och den rikes silkesbörs, och
ibland i den fattiges tomma ficka. Det kan allt vara
detsamma; människorna förgås, släkte efter släkte, men silfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
