Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silfverpenningens berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig under ryttarnas sporrar, och de polerade hjälmarna
blänkte i solen. Men allt detta var endast en lek, ty
människorna äro stora barn, och hvar tid har sina
leksaker.
År 1258. Jag låg i en resande köpmans börs. Han
seglade med sina varor utför den breda och sköna
Rhen-floden, där vinrankan kläder med sin ljusa grönska de grå
bergen. Hela naturen strålade af frid, solen sken på
tinnarna af riddarborgen, och vid dess fot sjöng en trubadur
sin sång för den unga flickan, som lyssnade därpå i det
öppna lilla borgfönstret. På fartyget var en munk, så
svart som hans namn, ty han hette Barthold Schwartz;
han visade köpmannen ett litet svart pulver, som ingen
kände. — Ser ni — sade han — detta skall göra den svage
och den starke lika! — Ah — sade köpmannen — hvad
kan det vara? — Det är krut — sade munken, och
därvid log han så besynnerligt, liksom visste han redan
på förhand, hvilket buller hans uppfinning skulle göra i
världen. Vid det att de ännu talade, lade en båt ut från
stranden, och den var uppfylld med vilda röfvare, ty
nästan alla borgar vid Rhen voro den tiden röfvareborgar.
De vilda männen kastade köpmannen i fängelse och
plundrade hans varor och tvungo honom ännu därtill
att lofva dem en stor lösepenning. Ty våld gick för rätt,
och emedan hvar och en förlitade sig på sin knytnäfve,
kallades denna tid näfrättens tidehvarf.
År 1158. Den fromme biskop Henrik, kristendomens
apostel i Finland, reste på vintern uppåt de glest bebodda
trakterna i Satakunda och hade munkar och tjänare med
sig. När de nu blefvo hungriga, begärde de mat i den
rike Lallis gård, och Lalli själf var borta. Men Kerttu,
hans elaka hustru, ville ej unna dem någon mat, och då
togo de bröd från ugnen och hö åt hästarna och betalade
11. — Topelius, Läsning för barn. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
