Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitsippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men de förstå ej att hushålla, som bien. Så var det med
den saken, och så flög Apollo sin väg.
— Han kommer nog tillbaka — tänkte hvitsippan.
Men däri misstog hon sig, ty Apollo blef borta; han hade
annat att tänka på.
En dag råkade han likväl fladdra omkring en annan
blomma där nära bredvid. — Nu skall jag passa på —
tänkte hvitsippan. Och så lyfte hon litet på sin dufna
krona och ropade så högt som en sippa kan ropa: —
Älskar du mig, så älskar jag dig?
— Nej, det gör jag visst icke — svarade fjäriln.
Han generade sig icke det minsta för det.
— Men jag älskar dig — sade sippan.
— Det är mycket möjligt — sade fjäriln, och så flög
han åter sin kos. Nu blek han än längre borta. Där stod
sippan allena i gröngräset, tiden blef henne lång, och
hon begynte att vissna.
Ändtligen kom Apollo af en händelse åter dit, ännu
grannare är förr, och hvitsippan frågade åter: — Älskar
du mig?
— Nej, icke det allra bittersta — svarade fjäriln.
— Men jag älskar ju dig — sade sippan.
— Ja, hvad angår det mig? — sade fjäriln. — Det
är ju den gamla historien, som jag hört väl hundra
gånger förut. — Med detsamma var han åter sin kos.
— Hör på, hvitsippa — sade den knottriga
enrisbusken, som stod där i närheten; — passar det sig att
prata så där om sitt hjärtas känslor? Man måste ha
skinn på näsan (ifall man har någon näsa). När man
blir snäst, skall man snäsa tillbaka, och när man
föraktar dig, skall du låta förstå hvem du är. Se på mig
bara; sparfvarna skulle understå sig att gyckla med mig 1
14. — Topelius, Läsning för barn. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
