Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitsippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, hvitsippa, man måste ha ambition: det är icke mera
på modet att löna förakt med kärlek.
— Men jag kan icke hjälpa det — svarade sippan.
— Jag måste ju älska honom, så länge jag lefver.
— Du är en svamp — sade enrisbusken, och det
var det värsta han visste, ty svamparna ha det rykte om
sig att ej vara nogräknade, och enrisbusken var icke litet
stolt öfver sin stora världskännedom.
Solen brände het, och hvitsippan blef för hvar timme
hvitare och blekare. Då kommo där gossar att leka i
parken. Gn af dem bar en håf att fånga fjärilar i, och
så fick han sikte på den granna Apollo. — Den där skall
bli vacker att sticka på nål i insektlådan — sade gossen,
och så bar det af i fullt språng öfver gröngräset.
Nu kom Apollo i nöd. Hvad han flög, hvad han
flög! Huj, så svängdes håfven och snärtade honom på
vingen, och så föll han hufvudstupa i gräset just bredvid
sippan.
— Här flög han — ropade gossen och böjde sig ned
att söka fjäriln. Men när han ej fann honom, sprang
han sin väg att jaga andra fjärilar.
Det var icke så lätt att finna Apollo, ty sippan hade
gömt honom under sina blad: det var ett bra gömställe.
Men sippan själf hade blifvit trampad på stjälken, och
nu låg hon afbruten där bland det öfriga gröngräset.
— Det var bra jag kom undan — sade Apollo och
makade sig upp igen undan de täta bladen.
— Älskar du mig? — sade sippan, som vissnade
bort med sin afbrutna stjälk.
— Jaså, var det du? — sade fjäriln. — Kan du
tänka, att mina kraschaner ha blifvit fasligt skamfilade!
Jag begriper icke huru jag mera kan visa mig i den
finare societén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
