Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 1. Om Walters hem samt om Lunkentus och den randiga kjolen - 2. En dag i Sockerlandet vid Himmelsbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jonas bräckte glaset med ärorna och båten gjorde en lång
spricka däri. Och när båten nalkades Hemgårds strand,
var det för besynnerligt att se, hur alla björkarna stodo
på hufvudet nere i vattnet, och djupets sol sken genom
de gröna löfven, och djupets fåglar flögo där nere mellan
grenarna under vattnet.
Knappt hade båten landat vid bryggan, innan
Walter skrek till och var den första att hoppa i land. Hvad
såg han där, som så lifligt fägnade honom? Hvad annat,
än hans eget stolta skepp, hans saknade, hans förlorade
Lunkentus, som låg där och skvalpade i den sakta dy*
ningen emot stranden. Lunkentus hade haft en god
styrman som kände sin navigation; myran hade skött
rodret som en hel karl och styrt raka vägen till rätta
hamnen. Visst låg Lunkentus något på sned, och en
hel del af lasten hade gjort haveri. Men sådan last
fanns tillräckligt i Spanien. Och Lunkentus gjorde
ännu många resor, lastad med stenar, myror och glada
förhoppningar.
Förhoppningar äro en lätt barlast, som ofta kantrar,
men det gör ingenting, blott att arbetets myra styr och
iifvets Lunkentus slutligen uppnår den rätta hamnen.
Walters andra åfventyr,
som hände sig en dag 1 Sockerlandet vid Himmelsbacken.
Ja, nog har du godt och varmt att sitta därinne och
värma dina händer vid brasan. Sitt där och pjåka, du
klemiga gosse, och skratta åt de andra, som äro nog
narraktiga att springa med fröjd där ute i den frostiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
