- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
14

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 2. En dag i Sockerlandet vid Himmelsbacken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinterluften. Jag vill säga dig något, som du kanske
icke tänkt på förut. Ingen klemig gosse blir någonsin
en duktig karl. Det finns något som är värre än frusna
fingrar, och det är att i all sin tid förblifva en veklig
stackare. En sådan gjorde bättre att sitta hela sitt lif i ett
glasskåp, eller lefva och dö på en bastulafve. Ty världen
och lifvet äro ofta hårdhändta att brottas emot. Icke
duger det för en gosse att hafva ett sådant fint
frökenhull, som ingenting tål, ty då är det säkert, att han en
gång får slita ondt i världen.

Men det är något präktigt, när solen skiner öfver
den hvita snön och bjällrorna klinga och medarna slinta
och det går som ett huj nedför den hala backen där
borta vid stranden. Den som fryser, kan vackert bli
hemma. Den som är rädd, får stå och se på. Kälken
har flinka fotter. Kälken behöfver ingen häst, och aldrig
behöfver han piska.

Walter var en sådan, som aldrig brukade frysa, om
han också glömde vantarna hemma. Blef han röd om
lilla näsan, så snöt han sig och såg lika glad ut ändå.
Värkte fingrarna i kölden, så gned han dem mot hvar*
andra och slog armarna tillsammans. Rädd var han
sällan, när han ej gjort något illa. Men då var han
förskräckt för alla som mötte honom. Gud sätter alltid ett
märke på den som gjort något illa, så att andra
människor se det strax. Så gjorde Gud med Kain, och så
gör han med alla.

Borta vid den branta stranden var en mycket hög
backe som, just för att den var så himmelshög, kallades
Himmelsbacken. Där vågade aldrig någon köra med
häst, men gossarna åkte gärna kälke där.
Himmelsbacken hade liksom två afdelningar med ett jämnare
ställe i midten, och den, som var rädd att åka ned allt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free