Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 3. När Walter slog trissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där vägen krökte sig bakom grinden. Granarna stodo
där med sina mörka lummiga grenar och sågo på barnens
lekar och myggornas dans i aftonsolen. Björkarna stodo
där i sin späda vårliga barndom, när deras löf ej voro
mycket större än mössöron och deras fina grenar sviktade
för hvar gång bofinken eller rödstjärten kvittrande satte
sig på dem. Ej långt ifrån vägen var en myrstack i
skogsbrynet, och de små bruna myrorna släpade nytt
virke till sina kamrar och salar, beto i hvar sitt barrstrå
och drogo af alla krafter sitt lass baklänges, tilldess att
kamraterna kommo och hjälpte dem. Skogvaktarens
stuga stod också nära intill, och hans två små flickor,
som brukade öppna grinden åt resande, hade nu satt sig
på en sten, för att se på gossarna, och den större af
flickorna hade hittat en rifva full med tranbär i skogen
och ville gärna sälja dem, men satt och gömde dem
under förklädet, för att ej de snåla gossarna skulle få
se dem och äta upp alla bären.
När Walter kom, bade hans parti redan blifvit
till-bakadrifvet nästan ända till grinden, som var det sista
målet ditåt, och det ansågs för en stor skam. Ty när
man slår trissa, dela sig gossarna i två partier, som
försöka att drifva hvarandra tillbaka och själfva gå framåt.
Merändels går det då så till, att när ena partiet kastar
trissan, motar andra partiet henne med sina slängträn eller
käppar och försöker att slå henne tillbaka så långt som
möjligt. Allt efter som trissan då drifves fram eller
tillbaka, följer det partiet, som slår henne, med och vinner
lika lång väg som hon. Men när trissan blir liggande
på sidan, ropas det: »trissan är död!» och då får ingen
mera slå henne, innan hon kastas ånyo.
Nu voro gossarna delade, som vanligt, i kristna och
hedningar, och Walter hörde, skam att säga, till hedningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
