Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 7. Huru den tappre Walter jagade vargar - 8. Huru Walter sökte en skatt och ville bli rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Caro, du skulle skämmas litet, att ha skrämt en sådan
stor hjälte på flykten!
Walter steg upp, mycket flat. — Hut, Caro! —
sade han, både nöjd och förargad. — Det var ju bara
en hund. Om det varit en varg, skulle jag nog slagit
ihjäl honom .. .
— Nej, hör nu på, Walter, lyd mitt råd och skryt
en annan gång mindre, så uträttar han mera — tröstade
Jonas. — Inte är ju Walter någon pultron?
— Jag? Du skall få se, Jonas, när vi härnäst möta
en björn. Det är så, ser du, att... jag tycker liksom
mera om att slåss med björnar.
— Jaså — skrattade Jonas. — Äro vi där nu igen ?
Kära Walter, kom i håg, att det är bara pultroner, som
skryta! En riktigt tapper karl talar ej om sin tapperhet.
Walters åttonde äfventyr.
Huru Walter sökte en skatt och ville bli rik.
Borta i skogen låg ett litet torp, och där bodde en
gammal torpare med sin torpargumma. Han hade varit
soldat i sina yngre dagar och slagits som en bra karl mot
landets fiender; men nu var han trött af ålder och
alldeles grå i hufvudet, och så var äfven hans gumma.
Likväl arbetade båda så mycket de förmåde på sin
lilla kornåker och sin potatistäppa strax invid stugan;
och emellanåt sköt gubben orrar i skogen, och gumman
band präktiga badkvastar af ungt björklöf vid sommarens
början. Sådant sålde de i staden, och så fingo de
pengar till tobak i gubbens korta masurpipa och litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
