Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Walters äfventyr - 8. Huru Walter sökte en skatt och ville bli rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 LÄSNING FÖR BARN
/
— Vänta litet, tills jag har förklädet fullt med enris,
så kommer jag med — sade Maja. — Jag skall ändå gå
där förbi, när jag går hem.
Nå, bra, Walter väntade och såg på elden, som
blef allt större, och så gingo barnen. Om en liten stund
kommo de till stugan, och emellertid skymdes den stora
elden af träden i skogen.
— Adjö nu! — sade Maja.
— Adjö med dig! — sade Walter, och så gick han
in i stugan. Rätt dristeligen trädde han in; inte var han
rädd för en gammal torpare. Men något förlägen blef
han, när han såg gubben så lugn och andäktig läsa högt
för sin gumma ur en stor bok. Knappt hade Walter
mod att säga sitt ärende.
När han nu en gång var där, så måste det likväl
fram. — Kära far — sade han — har ni sett den stora
drakeiden, som brinner i skogen?
Gubben såg upp från boken och betraktade Walter
med en förunderligt vacker och nästan skalkaktig blick.
— Jaså — sade han, utan att visa någon undran; —
huru vet lilla herrn det?
— Jag har sett den — ropade Walter ifrigt. — Kom
ut, så skall ni få se den, bara vi gå ett litet stycke på
vägen.
— Tror lilla herrn det? Nå, då skall jag väl komma
med honom, för att se — sade gubben.
— Ja, kom bara, kom nu strax — sade Walter, i
det han drog gubben med sig ut på trappan och sedan
längre ut på landsvägen.
— Inte ser jag någon eld — sade gubben.
— Vänta litet, nu se vi honom strax, bara vi komma
upp på backen — försäkrade Walter.
Riktigt, så var det. När de kommo på backen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
