Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafskonungens gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Här finns fyra albuskar och sexton grästorkvor
— menade Laxmaja.
— Ja, hvarför icke? — skrattade Laxmatte. — Här
finns också tre gräslökstorkvor. Du kan ju föda henne
med gräslök.
— Alla kor tycka om salt strömming — menade
gumman. — Prins tycker också om fisk.
— Det skulle man sel — sade gubben. — Nej, jag
tackar, det blefve en dyr ko, som vi skulle föda med
salt strömming. Det kan gå för sig med Prins, som
slåss med fiskmåsarna om det, som blir ökver, då vi
gäla strömmingen. Slå du kuddan ur hågen, mor, det
är bra som det ärl
Laxmaja suckade. Hon begrep, att gubben hade
rätt, men kuddan kunde hon inte förgäta. Den gamla
surmjölken ville ej mera smaka till kakkegrädde, och
Laxmaja tänkte på söt grädde och kärska filbunkar såsom
på den största lycksalighet hon visste i denna världen.
En dag medan gubben och gumman gälade
strömming vid stranden, hördes Prins skälla, och strax därpå
syntes en vacker, målad slup, med tre unga herrar i
hvita mössor, styra till klippan. Herrarna voro studenter,
som seglade långa vägar för nöjes skull och nu sökte
land, för att få något färskt. — Ro hit med en filbunke,
gumma lilla! — ropade de.’
— Ja, den som det hadel — suckade Laxmaja.
— Får gå för en kanna sötmjölk — sade
studenterna. — Men oskummad skall den vara.
— Ja, den som det hade! — suckade gumman ännu
djupare.
— Hvad för något? Ha ni ingen ko?
Laxmaja teg. Det grep henne alldeles för djupt att
svara på en sådan samvetsfråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
