Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafskonungens gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ko ha vi icke — svarade Laxmatte — men skall
det vara en god böckling, så fås han om ett par
timmar alldeles varm.
— Får gå för böcklingen — sade studenterna och
slogo sig utan krus ned på stenarna med sina cigarrer
och pipor, medan femtio silfverhvita strömmingar träddes
på spett öfver rökugnen.
— Hvad heter den här småstenen i sjön? —
frågade en af dem.
— Ahtola — svarade gubben.
— Nå, hvad ha ni då för nöd, när ni bo i
hafs-gudens gård?
Laxmatte begrep ingenting. Han hade aldrig läst
Kalevala och visste ingenting om förfädernas hafsgudar.
Men studenterna förklarade saken.
— Ahti — sade de — är en mäktig konung, som
bor i sin gård Ahtola vid en klippa i djupa hakvet och
har ett öfverflöd af alla dyrbara skatter. Han råder
öfver alla fiskar och andra hafsdjur; han har de
vackraste kor och de snabbaste hästar, som beta sjögräs på
hafsbottnen. Den, som står väl hos Ahti, blir snart en
rik man; dock måste man akta sig väl för att det minsta
förtreta honom. Ty Ahti är mycket ombytlig och snar*
sticken. Han kan förtretas af en liten sten, som man
kastar i vattnet, och då tager han sina gåfvor tillbaka
och reser upp hafvet i storm och drager seglaren ned
i djupet. Ahti har också de allra fagraste tärnor, som
uppbära hans drottnings, Wellamos, släp och kamma
hennes långa hår och lyssna i vassen, när man spelar
för dem ...
— Å, Näcken! — sade Laxmatte. — Ha herrarna
sett allt det där?
— Det är så godt som om vi själfva skulle ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
