Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafskonungens gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funderade hon på några gamla trollrunor, dem hon hört
i sin barndom af en halt gubbe, som kunde göra god
fisklycka. — Om jag skulle körsöka? — tänkte hon.
Nu var den dagen en lördag, och på lördagskvällen
brukade Laxmatte ej lägga ut sina strömmingsköt, ty
han visste väl, att man ej fick ohelga sabbaten. Men
när det led mot aktonen, sade gumman: — I kväll borde
vi lägga ut sköten.
— Nej — sade gubben — det har aldrig någon
välsignelse med sig att fiska på söndagsnatten.
— I natt var det stormigt, och vi fingo så litet —
sade gumman. — I kväll är hakvet blankt som en spegel,
och med den vinden, som var, stiger strömmingen inåt.
— Men där är ett väderbo i nordvästra skyn —
sade gubben — och Prins har på aktonen ätit gräs.
— Han måtte aldrig ha ätit min gräslök? —
frågade gumman.
— Nej, men det blir hårdt väder i morgon vid
soluppgången — menade Laxmatte.
— Hör nu på — sade gumman; — vi lägga ut en
endaste sköthage där i lä för grunden, och så få vi
packa den öppna fjärdingen full; han far illa af att stå
där så länge utan lock och tyngd.
Gubben lät öfvertala sig, och så rodde de ut med
sköthagen. När de nu voro på djupaste hafvet, begynte
gumman gnola den gamla trollrunan och ändrade orden
efter sitt hjärtas begärelse:
Ahti med det långa skägget,
Ahti i det djupa hafvet,
skatter har du många, fina,
hafvets fiskar äro dina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
