Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafskonungens gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafvets pärlor utan like
samlas i ditt kungarike,
hakvets vackra kor, de feta,
gräs på dina ängar beta...
— Hvad är det du gnolar? — sade gubben.
— Det är bara en gammal visa, som rann mig i
hågen — svarade gumman, och så höjde hon rösten och
fortfor att sjunga:
Konung i de vida vatten,
ej begär jag gyllne skatten,
ej begär jag pärlors smycke,
ej för silfver är mitt tycke.
Två är jämnt och ett är udda:
hafvets kung, gif mig en kudda,
och jag vill till lön dig gifva
solens guld och månens skifva. ..
— Det är en dum visa — sade Laxmatte. — Hvad
skall man annat begära än fisk af hafskungen? Men
det passar sig inte att sjunga sådant till söndagsnatten.
Gumman låtsade ej höra honom och sjöng och
sjöng allt i samma ton, så länge de voro på djupet.
Laxmatte hörde ej vidare på, där han satt och rodde
den tunga båten, ty han tänkte på sin spruckna lerpipa
och på den sköna tobaken af Gefle vapen. Så kommo
de tillbaka till klippan och gingo snart därefter till hvila.
Laxmatte och-Laxmaja lågo i sin säng, men ingen
af dem fick en blund i sina ögon; den ena tänkte på,
att han ohelgat sabbaten, den andra tänkte på Ahtis kor.
När det led öfver midnatt, satte gubben sig upp i säng*
en och sade till sin gumma: — Hör du något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
