Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafskonungens gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, hvad är detta! — ropade gumman, när
hon tittade ut genom dörren.
— Det ser ut som en stor sälhund — menade
Laxmatte.
— Så sant jag lefver, är det inte en ko! —
utropade Laxmaja.
Och en ko var det, en präktig röd ko af bästa
sorten, fet och frodig, som om hon i alla sina dagar ätit
spenat. Hon gick där så lugn på stranden och rörde
ej ens vid de fattiga grästorfvorna, liksom försmådde
hon en så mager kost.
Laxmatte trodde ej sina ögon. Men en ko var det,
så var hon skapad, och det visade sig snart, när
gamman begynte mjölka henne och fyllde alla kärl, ända till
öskaret, med den raraste morgonmjölk. Gubben bråkade
förgäfves sitt hufvud med att begripa, hur hon kommit
dit, och gick ut att söka sina förlorade sköt. Det dröjde
ej heller länge, innan han fann dem uppkastade af vågen
på stranden och så fulla af fisk, att man ej såg en enda
maska för idel blänkande strömming.
— Det är godt och väl att vi ha en kudda — sade
Laxmatte, medan han gälade strömmingen. — Men med
hvad skola vi föda henne?
— Det blir väl något råd — sade gumman.
Och kuddan hittade själf på råd. Hon gick ut i
vattnet och åt sjögräset, som växte i stora bankar vid
stranden; därmed höll hon sig ständigt vid godt hull.
Alla, utom Prins, tyckte, att hon var en snäll kudda.
Prins skällde på henne; han hade fått en rival.
Från den dagen funnos mjölkfat och filbunkar i
öf-verfiöd på den röda klippan. Alla sköt voro beständigt
fulla af fisk. Laxmatte och Laxmaja blefvo feta af väl*
lefnad och hvar dag rikare, ty gumman kärnade många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
