Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gossen från Brahestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen från Brahestad.
Yet du hvad det är att försaka sig själf och att lefva
för stora tankar? Jag vill säga dig det.
Det var en gång en gosse i Brahestad. Han var
åtta år gammal, frisk och stark, djärf och beslutsam.
Där fanns ingen backe så brant, att han icke slant utför
den på sina smidiga skidor. Där fanns intet träd så
högt, att han icke klättrade i dess sviktande topp. Han
sam som en fiskmås, han sprang som en ung fåle,
han klängde som en ekorre. Han var lekens kung;
ingen slog en bättre lyra, ingen sköt en säkrare pil.
Föräldrar, syskon, kamrater, alla älskade honom. Ty
han var lika god som stark, lika lydig som djärf. Han
var i stånd att gå i elden för sina vänner, och om hans
mor sagt till honom: August, i dag skall du läsa hela
dagen, och du får ingen mat förrän i morgon! — så
hade han kysst hennes hand och svarat med sin glada,
hurtiga min: gärna, mamma, efter du vill det!
Detta sade icke hans mor, men hon vande honom
tidigt att försaka och lyda. Hade han en leksak, som
han allra mest tyckte om, så hände ibland, att han gärna
gaf bort den. Var det något nöje, som han mycket
fröjdat sig åt, så hände, att hans föräldrar sade: försök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
