- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
165

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gossen från Brahestad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hängde rätt öfver kvarnen, stupade vingen i svängningen
nedåt, och detta Var August icke beredd på. Han
förlorade handfästet och föll från en svindlande höjd mot
den steniga backen, medan den stora kvarnvingen,
obekymrad om hans öde, susade öfver honom och fortfor
att svänga.

Kamraterna sprungo fram och trodde honom vara
död. Men han lefde ännu, han hade endast afbrutit båda
armarna och bars i detta tillstånd hem till föräldrarna.

Du kan tänka dig deras förskräckelse. Båda
armarna, det var en smäll! Om han också fick lefva, hvad
gör man i lifvet utan armar? Åja, man har exempel
på krymplingar, som varit så olyckliga allt ifrån födelsen
och likväl hafva lärt sig konster, som visas för pengar ...
men, men, en karl utan armar, det är dock något
be-dröfligt... August såg sin älskade mor gråta, och hon
grät ej för små smulor.

Detta gick honom mer till hjärtat än all hans egen
smärta. Hans brutna armar värkte, som om de doppats
i brinnande eld, men han tänkte icke därpå, han sade
endast: förlåt mig, mamma! Och så log han, så god t
han kunde, och tröstade modern: jag blir nog bra igen;
jag skall vara tålig...

De hade ingen läkare den tiden i staden och kallade
på en förståndig gumma, som var van att bota sådana
skador. Hon hopfogade de brutna armarna, lade spjälor
omkring dem och linnebindlar därpå. Det var icke heller
roligt, det gjorde grufligt ondt, men August bet ihop
tänderna, såg på sin mor och nickade åt henne: var
icke rädd, nog blir det bra! — Se, så mycket hade han
redan lärt af den stora konsten att glömma sig själf.

Och bra blef det, ty gossen var tålig, lydig och
icke bortklemad. Redan om ett par veckor togos spjälorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free