Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solkonungens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag så redo de vid dagens gryning
igenom tusenmila öde fält,
Och Vind och Stråle flögo ak så snält
som aktonskimret ökver hakvets dyningl
De redo genom rymden, ystre, glade,
körbi så många stjärnors cirkeldans.
Det var en fröjd, en prakt, ett sken, en glans!
De voro barn, och de så roligt hadel
Till sist så ville Dagmar återvända:
— Vår kar blir ledsen; kära Flamming, kom!
Men Fiamming ville icke vända om:
— En stund ännu, en liten ridt, en enda!
Se där en stjärna uti nattens rike,
en liten mörk planet vid världens slut!
Låt oss kör ro skull se hur där ser ut
på detta lilla flarn i rymdens dike.
Nåväl. De landade på dunkla stranden
ak jordens lilla klot där längst i vrån
och bundo kålarna ej långt ikrån
vid palmerna, som växte uti sanden.
När solens barn där sågos glada sväfva,
steg kadersögat ökver himlens rand
och brände Akrika med glödhet sand,
lik en tyrann, kör hvilken folken bäkva.
Och Samum kom, och markens blomster, bräckta
som döda kjärlar, dignat utan tröst t
vid källans näringslösa modersbröst;
schakalen röt, och tigern sågs körsmäkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
