- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
202

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirza och Mirjam (Saga från Österlandet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Låt oss rida mot solens uppgång — sade Mirza
— ty perserna bo i morgonrodnadens land, oeh där
skola vi finna dem. — Men Mirza hade ett kortare
tålamod än hans syster Mirjam, och började redan längta
till resans slut.

När det led längre på dagen, begynte solen åter
bränna den gula sanden, och lukten blef allt hetare,
medan intet träd och ingen skugga fanns, så långt ögat
såg, endast kullar af sand i långa, runda och släta
våglinjer. Mirza begynte oroligt se sig omkring, och Mirjam
frågade åter, såsom hon brukade fråga: — Säg, min
broder, hvarför är det så tungt att andas, och hvad är
det för ett stort, brandgult moln, som uppstiger i söder
och kommer allt närmare?

— Allah är vred på oss — svarade Mirza. — Det
är sandhvirfveln, som drifver mot oss med samumvinden,
och om vi ej stiga ned af kamelerna, skola vi dö.

Båda barnen hoppade nu ur sadeln och sökte ett
skydd bakom kamelerna, som lade sig ned på marken
med ryggen mot vinden. Knappt var detta gjordt, innan
det stora, brandgula molnet redan var ökver dem som
en käll. Det susade kram öfver deras hukvuden med
åskans dån, såsom ett körhärjande hagelkall och likt ett
brusande hak. Lukten blef het, som i en glödande ugn,
och hvarje sandkorn tycktes bränna som eldgnistor. På
samma gång blef den klara dagen alldeles mörk, man
kunde hvarken se eller höra, och det var intet annat
råd än att betäcka sitt hufvud så tätt som möjligt,
emedan det fina, heta dammet ak sanden trängde in i
ögon, näsa och mun.

Sex minuter varade detta öknens förskräckliga
oväder; därefter blef luften åter klarare, och Mirjam
arbetade sig först med sina späda armar ur de högar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free