Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En jättesaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när de sågo på den lille gossen,
då logo de, som stubben ler på mossen:
Hvad han är nätt! Hvad han är fin och rund!
(Och pojken vägde sina fjorton pund.)
Nu var en hemlighet med samma jätte,
att ingen mänska visste hvad han hette,
och det var ursprungsordet, hvaruppå
hans makt berodde och hans släkt också.
En dag kom helgonet Sankt Lars till stranden,
att döpa hednafolken där i landen,
och ville bygga åt de kristnas Gud
en kyrka med en härlig altarskrud.
Där feltes kalk och tegel, det gick saktligt,
och jättegubben skrattade föraktligt.
Han sade: — Sådan liten mullvadsgrop,
den murar jag på trenne dagar hop.
— Må göra —sad’ Sankt Lars. — Bygg du min kyrka ;
det är detsamma, blott vår Gud vi dyrka.
Hvad vill du ha till lön, när det är gjordt?»
— Jo, dina ögon! — sade jätten fort.
— Hvad? Intet mer? — sad’ helgonet med ifver.
— Min kropp och själ jag glad åt Herren gif ver;
bygg, käre jätte! Och för Herrens hus
jag gärna skänker mina ögons ljus.
— Det vare sagdt — röt jätten. Och på stunden
begynte han att mura kyrkogrunden.
Det rök om honom, när han nu hvar dag
bröt berg till muren med ett knytnäfsslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
