Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En jättesaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ve, akta, akta! Helga templet ramlar,
och jätten segrar, allt i mörker famlar I . . .
Nej, hör, nu ringa tornets klockor re’n,
och jätten står förvandlad till en sten!
Så var det, kära barn. I Lund, i hvalfve
inunder kyrkan, som stod kvar i skalfvet,
där ser man än två skepnader af sten,
och en är jätten Finn, hans gumma en.
De famna än med sina armar döda
två pelare, som kyrkohvalfven stöda;
men ifrån Lund gick kristendomen ut
och lyste hela nordens natt till slut.
Sankt Lars fick hålla sina ögon båda,
men sedan fick man inga jättar skåda,
förutom en, och gissa hvem han är!
Det är den förre jättepilten där.
Han blef allena i den stora skogen.
Så kom där svedjebrukarn, så kom plogen
och skämde bort hans ärfda ödemark;
men jättegossen växte stor och stark.
För glest blef Sverige, och för ljus blef natten:
han vadade igenom hafvets vatten,
att söka nya öknar vid dess rand,
och hamnade till sist på Finlands strand.
Här var hans fäders bygd Hans faders rike
bar än hans faders namn, den jättelike;
här hade han på hundramila mo
utrymme nog, att sätta sig i ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
