Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solstrålen i november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dräkt; men furorna och granarna, som alltid gingo i
mörkgröna pälsar, behökde endast borsta mossan af
öfver-tåget. Vindarna, luftens döttrar, sutto i molnet och
kardade snöull till svepningen; de frysande vågorna
sjöngo sorgsna visor vid stranden, till dess att de
somnade bort under istäcket, och de små fåglar, som ännu
voro kvar efter flyttningstiden, öfvade sig i en liten
oskyldig sorgmässa med ackompangemang af furornas
aftonsus. Det var allt så kulet, så mörkt, så innerligt
sorgset...
Men då sken en solstråle ...
En solstråle var det, af äkta himmelskt guld, och
han sken ur det mörka snömolnet på rimfrostens pärlor,
på det förvissnade gräset, de löflösa träden, de dystra
furorna, de arbetsamma myrorna och alla de 94
kvintil-lionerna småkräk — hur många de voro, det har jag
nu redan glömt — och så var allting med ens
annorlunda.
— Nej, hvad är det? — sade ufven, som satt på
en flaggstång och öfvade sig att sjunga bas till
»Hösten är kommen, hör stormarnas gny»; och en hes röst
hade han, men nu fick den passera, när sångfåglarna
voro borta; — hvad är det? Jag kommer af mig, jag
sjunger falskt, jag kan ju ej läsa en enda not, när solen
skiner mig rätt i ögonen.
— Det går aldrig an — pustade myrorna, som
nyss hade med mycket besvär städat rimfrosten i
ordentliga pärlband på grässtråen, så att det skulle se ut som
sorgkragar, och nu begynte alla pärlor att smälta; —
det går visst aldrig an, det blir bara slarf och
slaskvatten. Finns här ingen parasoll, som räcker från norr
till söder?
Gräshoppan hade hela sommaren spelat positiv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
