Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas silfverskål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom hon till stranden, utan att ha funnit något vatten
att ösa i farfars bytta. Redan ville hon för andra gången
vända tillbaka till ekstocken, när hon blef varse en djup
klyfta i berget, som stupade ned emot sjön, och i klyftan
fanns ännu regnvatten, ty den hade legat i skuggan.
Lisalill blef nu ganska glad och klättrade, så långt
hon kunde, utför det branta berget, för att räcka till
klyftan. Men vid det hon räckte ned byttan, var hon
nära att falla, och då slant byttan ur hennes hand och
rullade ned i sjön. En vindpust susade fram, fick fatt
i byttan och bortförde henne från stranden ut mot det
vida hafvet. Adjö, bytta!
— Se så där — sade Lisalill; — nu är det
återigen lika långt som bredt. Hvarmed skall jag nu hämta
vatten åt farfar?
Och så satte hon sig på berget och begynte gråta
så bitterligen, att tårarna trillade som kråkbär ned i det
blå hafvet.
Om en stund tänkte hon: hvad är det värdt att
sitta här och gråta, när farfar är törstig och väntar i
ekstocken? Jag vill göra mig en rifva af näfver och
hämta honom vatten ur klyftan.
Sagdt och gjordt. Hon gjorde en näfverrifva och
begynte åter klättra ned utför berget. Då såg hon
händelsevis ned i sjön och såg någonting glimma i vattnet.
Lisalill blef nyfiken, skörtade upp sin klädning, steg ned
i vattnet och utsträckte sin arm efter det glimmande
föremålet. Det låg djupt, och strax därpå höll hon i
sin hand en skön skål af finaste silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
