Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas silfverskål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betyder att vi i morgon få regn. En hjärtanskär, hvad
är det för enfaldigt prat?
– Ja, men jag har ändå en — sade Lisalill.
— Kissen har du!
— Då blir det två, farfar. Ty du är den andra.
— Nå, det kan så vara. Men tag nu vår lilla tomma
smörbytta, och gå än en gång att söka mig litet vatten,
ty jag är förblixtrande törstig.
Lisalill tog smörbyttan och började åter sin vandring
i skogen, och där var så tyst, ja, så tyst, att det var
nästan för tyst. Om jag ändå hörde en grönsiska kvittra,
tänkte Lisalill vid sig själf. Men fåglarna voro stumma,
och så kom Lisalill till en nyponbuske, hvars första
blommor just slagit ut. Ack, hvad de doftade förunder*
ligt skönt!
Lisalill bröt en blomma, för att gifva farfar, men
där stod något skrifvet på bladen, och när hon begynte
stafva ihop strecken, se, då var det densamma frågan:
— Hur går du så ensam, Lisalill, och hvar är din
hjärtanskär ?
— Jaså, är du nu också där med den dumma
historien? — sade Lisalill och slängde bort blomman.
— Jag kan ej begripa hvad som kommit åt skogen.
Har han intet bättre att tänka på?
Så gick hon vidare, men fann ingen källa. 1 stället
fann hon det, som hon icke sökte, nämligen alla berg
och buskar fullskrifna med den evärdeliga leda frågan:
— Hur går du så ensam, Lisalill, och hvar är din
hjärtanskär?
— Nej, nu är skogen rent af tokig; jag måste blunda
med ögonen — menade Lisalill. Och så knep hon hop
ögonlocken, det mesta hon kunde, men litet måste hon
kisa emellanåt, för att ej snafva på stenarna. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
