Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas silfverskål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogens prat eller farfar i båten, efter ju farfar ändå var
det bästa hon visste i världen.
Hur länge hon satt där, vet ingen, men det måste
ha varit länge nog, ty hon växte under tiden till långa
flickan. Skogens fåglar kvittrade som förut, och träden
talade både dumt och klokt, men Lisalill hörde dem icke.
Hvad bryr man sig om dumt eller klokt, när man icke
har någon, som man håller af här i världen?
Där rodde många förbi och fingo dricka ur Unda
Marinas silfverskål, ty någon nytta skulle Lisalill göra;
hvarkör skulle hon annars sitta där, tyckte hon. En gång
kom där en fiskargumma, som gråtit i tjugu år, sedan
hennes gubbe blef borta i sjön; hon drack en djup dryck
ur Unda Marinas silfverskål och grät icke mer. En annan
gång kom där en fåfäng flicka, som aldrig tänkte på
annat än att kamma sitt vackra hår, och när hon druckit,
tappade hon kammen i sjön. Åter en gång satt där
en herre och metade; han höll i hela världen allra mest
af sig själf, och när han druckit, kom han ihåg, att han
lefde godt alla dagar, medan hans fattiga mor och syster
fröso och hungrade. Ack, huru många skulle ej behöfva
dricka ur Unda Marinas skål ända till bottnen, för att
glömma sig själf!
Värst var det med farfar, ty han var blind. Kanske
satt han ännu i ekstocken och väntade på det evärdeliga
vattnet, som aldrig ville komma och släcka hans törst.
En dag kom en ung sjöman till stranden af Elgö
att hugga sig virke till åror. Han såg Lisalill sitta allena
på klippan, och det föll honom in att skämta och säga:
— Huru sitter du så ensam, Lisalill, och hvar är din
hjärtanskär?
Lisalill såg upp, och hon kände sjömannen mycket
väl, de hade lekt tillsammans förr, när de voro små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
