- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
246

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unda Marinas silfverskål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vredgades och förvandlade hafstrollet till en klippa i
Finska viken: där förliser nu månget skepp, när det
stormar om hösten. Men därmed fick han icke sin
dotter tillbaka. Hon blef borta, och hafskungens skägg
blef af saknad och längtan silfvergrått.

Lisalill rodde hem med sin farfar, och det var
allting som förr. Farfar band not, Lisalill band vispar och
lade ut nät. Så göra de än i denna dag. Men Unda
Marinas silfverskål såldes till guldsmeden, och hvem kan
säga hvar den sedan har hamnat? Kanske har någon
köpt den till gräddskål för kaffebordet och undrar nu
öfver att alla, som dricka därur, förgäta så snart det,
som förr varit dem kärast i världen.

Stundom kommer den unge sjömannen roende till
stranden vid Lisalills stuga och ser så sorgsen upp mot
det lilla fönstret. Men Lisalill känner honom icke: hon
binder på visparna och lyssnar på träden, som sjunga där
utanför: — Hur är du så ensam, Lisalill, och hvar är
din hjärtanskär?

— Ja, den som det visste — svarar då Lisalill,
och ville så gärna skratta däråt, men se, det kan hon
ju icke. Där är ändå någonting sorgset och underligt,
som hon icke riktigt förstår.

O, du lilla guldfågel, som sjunger så skönt i
himmelens blå, sjung ännu en gång de samma orden för
Lisalill, och sjung dem för Unda Marinas våg i det
strandlösa hafvet! Kanske de höra dig, kanske de dock
få sitt minne tillbaka. Sjung för den tanklösa vågen:
Unda Marina, Unda Marina, minns du ej mera din vän
i skogen? Sjung sedan åter din visa för flickan i kojan:
— Lisalill, Lisalill, hur är du så ensam, och hvar är
din hjärtanskär?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free