Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarnas lif i hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilja ett berg från ett sandkorn. Och nu varar den
långa, svarta natten i fyra månader efter människors
räkning; stundom i fem. Vi trefva i mörkret och känna
oss för med nos och fenor. Vi söka de djupaste groparna
och skocka oss tillsamman, vänner och fiender tätt invid
hvarandra. Där är så tyst som i mörka grafven. Löjan
och gäddan tränga sig intill hvarandras sidor. Stundom
öppnar löjan sin mun: hon har funnit bredvid sig en
liten mager mask; den blir hennes frukost, middag och
kvällsmat. Stundom öppnar gäddan sitt gap, och löjan
befinner sig i hennes mage, nästan utan att veta af det.
Nu behöfva vi också luft. Där äro alltid luftbläddror
i vattnet, när sjön är öppen, men under isen är det
knappt om den rara varan. Det händer, att grunda
insjöar bottenfrysa, och där dö alla fiskar. En annan
gång händer, att folket på stranden hugger en vak i
isen. Glada och förvånade att se en strimma af dagen,
skynda vi dit att andas. En gubbe metar vid vaken.
Vi se en fet metmask sjunka mot bottnen. O, hvilken
läckerhet! Alla knuffas och trängas för att först hinna
fram och få snappa det läckra bytet. En mört är den
kvickaste. Vi se med afund huru han rycker masken
ifrån sin granne, men strax därpå se vi honom dingla
mot höjden. Det är oss obegripligt hur han fått en
sådan lust att dansa rätt uppåt; men vi fiskar äro lugna
till lynnet och förundra oss sällan. När då masken
å nyo sjunker mot bottnen, knuffas vi, som förut, och
åter har den flinkaste snapparen fått samma obegripliga
lust att dansa mot höjden. Så går det med oss en efter
annan. Slutligen börjar gubben däruppe frysa om fingrarna,
och medan han steker och äter upp våra vänner, ligga
vi förgäfves och vänta på den försåtliga metmasken.
Ändtligen blir det vår. Isen har rämnat med starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
