Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarnas lif i hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dån, solen har gnagt vårt snötäckta glastak; vi börja
att åter genom dess springor se dagens ljus. Stormen
hviner, isen suckar af vånda och brister slutligen. Först
synes ett litet hål i taket; det vidgar sig, det växer för
hvarje dag, och en morgon, när vi se upp, skiner åter
den blekröda solen på ett öppet, böljande, frigjordt haf.
O du människobarn, du som aldrig varit fången i
den långa, mörka och tysta nattens ödemark, du vet
icke hvad det vill säga att flyttas så plötsligt från mörker
till ljus! Gå ned i en källares hvalf; låt lägga en
stenhäll däröfver. Bo sedan därunder i fyra månader utan
att höra ett ljud från den öfriga världen, och stig därpå
upp en vårmorgon i solens ljus till människornas glada
vimmel och fåglarnas sång; — då vet du hvad fisken
erfar, när isarna brista. Vi fiskar äro nu en gång vana
därvid; men våren, våren och himmelens ljus, däråt
gläder sig allt, som lefver i hafvet, såsom på jorden.
Älska ljuset, du människobarn, och tacka din Gud därför,
ty du är skapad för ljus, och som ljusets barn skall du
alltid vandra för Gud i hans fruktan och sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
