Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lärd gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men Knut försvarar de små fåglarna och. skjuter
hökarna — svarade Lotta oförskräckt.
— Har han räknat deras vingpennor? — frågade
Hegesippus stolt. — Jag skall säga dig, Lotta, att
fåglarna ha en annan benbyggnad än däggdjurens, och
allmänna egenskaper hos fåglarnas ben äro deras ofvan
omtalade fasthet och lätthet; dessutom ha de
extremiteter i tre afdelningar och en annan matsmältningskanal
och en mycket olika hufvudskalle och en rund
nackleds-knöl och besitta till en viss grad inbillningskraft och
konstdrift och bygga strutformiga bon...
— Ånej — sade Lotta — alla fågelbon, som jag
sett, ha varit runda som rofvor.
— Nå ja, strutformiga eller rofformiga, det kan
vara detsamma. Rofkåglarna ha kanske rofformiga bon,
men det finns sparffåglar eller tättingar och klätterfåglar
och hönsfåglar och strutsar och vadare och simfåglar
och...
— Och tuppen! — inföll mamsell Justina, förtjust
öfver sin guldgosses ofantliga lärdom. — Kära Lotta, det
finns ingenting, som ej Hegesippus vet. Han vet allting.
— Han samlar ägg och har aldrig sett något fågelbo!
— skrattade Lotta.
Hegesippus blef ond. — Jag hittar fågelbon, när jag
vill — sade han. — Jag har ännu intet sidensvansägg
och intet näktergalsägg. Men jag skall söka dem själf.
Du skall få se i kväll, när jag kommer hem.
— Men du går ju aldrig i skogen, du spatserar på
trottoarerna, efter doktorn sagt att du måste taga motion
— invände Lotta.
— Nej, snälla Hegesippus, gå ej i skogen, han kan
förkyla sig — varnade mamsell Justina. — Kom ihåg,
att där finnas ormar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
