Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lärd gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Må jag ej gråta? Så och så är det — svarade
Hegesippus.
— Men du vet ju ändå något litet — sade den
stora skogen.
— Ja — sade gossen — men jag vet icke vägen
hem.
— Ajö med dig — sade skogen.
— Nej» vänta litet — suckade Hegesippus i
drömmen. — Var så vänlig och visa mig vägen till staden!
Min paletå, mina galoscher och pappas käpp blefvo i
diket; jag fryser ihjäl.
— Men du vet ju ändå något litet — upprepade
skogen.
— Nej, kära skog, jag försäkrar dig, att jag vet
alldeles ingenting — suckade gossen i sitt hjärtas
be-dröfvelse.
— Är du verkligen så obegripligt okunnig? —
frågade skogen.
— Jag är hvad du vill, bara du visar mig hem —
sade gossen.
— Nej, vänta — sade skogen — inga krumbukter!
Tillstå ärligt, att du vet alldeles ingenting om naturens
rätta lif och beskaffenhet, fastän du pladdrar en hel hop
utanläxor ur böcker! Bekänn, att du vet mindre därom
än myran i stacken eller det minsta barr på granens
grenar!
Hegesippus drog en suck så tung som en
timmerstock. Det är ju påkostande att bekänna sig vara så
olärd, när man nyss varit så ofantligt lärd. — Jag vet
ingenting annat, än det som står i Liitkens zoologi —
utropade han.
— Jaså, du vill pruta? — inföll den envisa skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
