Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lärd gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ut med sanningen! Ropa så högt, att alla höra det:
Hegesippus är dum!
Svetten stod gossen i pannan, fastän han frös, där
han sof. — Det är visst sant, kära skog — sade han
— att jag är litet dum ...
— Ut med sanningen! Mycket dum! — sade skogen.
— Nå, efter du nödvändigt vill veta det, så.. .jag
år dum ... tjockdum!...
— Hegesippus är dum! — svarade ekot från alla
kanter i skogen. Där blef en munterhet utan like. —
Hör du hvad pojken säger? — sade kråkriset till
enbusken. — Hur kan någon vara så komplett dum, att
han talar om det själf? — sade myran till tallkotten.
Eko satt på kanten af berget och upprepade alla ord,
till dess att hvarje kvist, hvarje tufva och hvarje litet
fågelbo genljöd af de samma försmädliga orden: —
Hegesippus är dum ... dum ... dum ... dum ... dum ... dum!
— Hvad är detta för tassel? — hördes en röst säga
bakom gärdet, och där stod Knut med en bössa på axeln.
— Hegesippus! — ropade han.
Hegesippus vaknade. — Är det du, Knut?
— Nå, se det var skönt, att jag ändtligen fann dig.
Justina blef så orolig, när du dröjde, att hon skickade
mig att söka dig redan tidigt på eftermiddagen. Jag har
sökt dig i alla gårdar, parker och trädgårdar. Aldrig
trodde jag du skulle vara nog dum att gå vilse i en så
liten skog.
— Tyst, Knut, säg icke om det, hela skogen vet
ju det redan! — suckade Hegesippus. — Kära du, hjälp
mig nu hem, jag är styf i mina ben, jag kan inte gå.
— Gör ingenting, jag har ben för oss båda, det
skall bära af som en sjungande dans. Klif på min rygg;
marsch, pannkaka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
