Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lärd gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men det är lång väg till staden. Inte kan du
bära mig hela vägen.
— Lång väg? Det är ju knappt hundra steg till
tullen. Hade du stigit på närmaste lilla sten, skulle du
ha sett hela staden framför dig.
— Det ser verkligen ut som om jag skulle varit
en smula dum — suckade Hegesippus, när han klef
upp på sin brors nacke och såg tydligt staden helt nära
bakom buskarna. — Hvad är det du bär i din jaktväska,
Knut?
— Det är en roffågel. Jag sköt honom för en stund
sedan.
— Aha, jag känner honom. Icke mycket lång näbb
och en liten tand innanför spetsen af öfvernäbben. Du
skall inte tro, Knut, att du skjutit en papegoja; jag har
examinerat kräket, det är en näktergal. Jag såg honom
slå ned på en flodhäst.
— Hvad för något? En näktergal? En präktig
dufhök är han och skall spikas ofvanför stalldörren. Jag
såg honom förfölja en stackars liten ekorre. Det är en
glupsk röfvare, den där; han lefver mest af små fåglar,
men han håller till godo allt hvad han får: råttor, grodor,
harungar, ekorrar ...
Nu fann Hegesippus för godt att behålla sin vishet
för sig själf. Men när han lyckligen anländt hem på
sin brors axlar och mamsell Justina åter tog till att prisa
hans ofantliga lärdom, hviskade henne Hegesippus i örat:
— Tala inte om för någon, att jag är dum!
— Hjärtans gosse, hvad är det han säger? Skulle
han vara dum, som vet allting?
— Ja, ser Justina, det är just det, som är dumt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
