Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen och solskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormen och solskenet.
Personer:
Stormen (Harald). Solskenet (Clara). En fattig gumma.
Lekrummet föreställer en landsväg, som går genom en skog.
Det är vårvinter, snön smälter och fåglarna sjunga. Man kan
ställa det huru man vill; nog af, man ser snön och hör fåglarna.
Solskenet är en liten hvitklädd flicka med ljusröd duk eller
slöja. Hon sitter på en klippa och äter bort snön rundt
omkring sig. I handen bär hon en slända, på hvilken hon spinner
rödt silke. Hon ser snäll ut och har mycket glada ögon.
solskenet (talar). Här är jag tillbaka på jorden.
Det är så länge sedan jag sist såg den gröna granskogen
och de löflösa björkarna. Ot hvad jag hade ledsamt, där
uppe i tomma rymden! Det var så tröttsamt att resa
från stjärna till stjärna. Min pappa, solkungen, har
många barn, som han sänder ut att värma sina planeter
och månar, och jag är hans jordflicka. I dag på
morgonen sade han till mig: flyg, Clara Solsken, och se åt,
om du får fäste på jorden 1 — Jag flög och flög: från
Merkurius till Venus, från Venus till månen, från månen
till jorden. På åtta minuter var resan gjord. Men när
jag kom till jordens luftkrets, lågo där tunga moln som
en mur framför mig. Jag vet rätt väl hvem som blåste
dem tillsamman; det var ingen annan än Harald Storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
