Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen och solskenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å, jag känner den gunstige herrn: det finnes ingen så
ostyrig gosse mellan himmel och jord. Hvad jag
klappade på de tunga molnen! Men gåfvo de vika? Nej,
de skockade sig allt tätare framför mig, tilldess att jag
slutligen begynte se på dem. Det var förunderligt; det
måtte ha händt något i skyn. Ju mera jag såg, desto
mera veko molnen åt sidan, och slutligen var jag på
jorden.
Men hvad skall jag nu företaga mig? Äta snö
blir tråkigt i längden: det är en vattsoppa utan russin
i... Om jag skulle vagga videbusken till lif ? Jag vill
försöka.
(Hon tager en gren af videbusken, vaggar den på sitt knä
och sjunger.)
Sof, du lilla vide ung;
än så är det vinter,
än så sofva björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sof, du lilla vide;
än så är det vinter.
(Talar.) Men var ej ledsen för det, videbarn lilla.
När jag ser på dig, börjar saften att stiga i din fina
bark, du får varmt kring ditt frusna hjärta och känner
något i luften, som säger dig att våren kommer. Ja,
så är det. (Sjunger.)
Solskens öga ser på dig,
Solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
snart hvar blomma flaggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
