Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Törnrosa - Tredje äfventyret: Prins Florestan - Första afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUSANNA.
Yngling, vissnad är min famn,
seklers snö bär jag på hjässan;
men om Gud mig straffa vill
med att än ett sekel till
vänta uppå grakvens gömma,
aldrig kan jag dock förglömma
denna undersköna, ömma,
ljufva Törneros, som var
god mot mig i barndomsdar.
(Hon framvisar ett par guldsydda skor.)
Ser du, dessa skor hon bar,
hennes kungafot de täckte,
men hon ömt åt mig dem räckte
och stod själf barfota kvar.
Märker du? Jag än dem har!
O, var god emot de arma!
Ädel handling kan ej dö:
hvarje gång vi oss förbarma,
så vi ut ett litet frö,
som ännu ur seklers snö
blommar upp i minnen varma.
FLORESTAN.
Tack, du gamla! Nu friskt mod!
Bort med hvarje blek förfäran!
Ut ur slidan, klinga god!
Nu vi våga lif och blod
för den dyraste klenod:
dygden, skönheten och äran!
(Han drager sitt svärd och hugger in på törnroshäcken.)
BARBRA.
Några galningar jag sett,
men en karl, så utan vett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
