Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prinsessan Törnrosa - Tredje äfventyret: Prins Florestan - Första afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg jag aldrig så komplett
hufvudet mot väggen sikta...
Nu går klockan re’n till ett,
buckabässen dör af svett.
FLORESTAN.
Seger! Muren börjar svikta!
(Han genombryter häcken och försvinner.)
BARBRA (förvånad.) Jag tror han högg sig tvärt
igenom. Nå, det var ingen konst. Jag sade ju, att det
är bara prat med det förtrollade slottet.
SUSANNA.
O, att mina ögon skulle
än se detta under ske!
Bräckt är sömnens gröna kulle,
slut är hundraårigt ve,
och Susanna skall få se
än sin barndoms ängel le.
DORINA (gladt inspringande). Mor, mor, under öfver
alla under! Jag gick i skogen och grät öfver den
stackars prins Aladin, som den nedriga spindeln spann i sitt
nät. Då mötte jag en skinande fe med krona på
hufvudet. Gråt icke, sade hon. Jag är feen Ljusöga och
förkunnar dig en stor glädje. De hundra åren äro förbi
i dag precis klockan tolf. Förtrollningen är bruten,
törnhäcken stänger ej mera vägen till slottet. Törnrosa väntar
sin befriare, alla de döda prinsarna skola åter väckas
till lifvet. — Prins Aladin med? frågade jag. —Ja, prins
Aladin med, sade hon. — O, hvad jag är glad! Nu vill
jag sjunga igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
