Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bullerbasius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom Bullerbasius i träta med Nygårdsgossarna om
en stor raritet, som de hittat i stallet, och det var ett
dödt möss. Bullerbasius slog med sin käpp Calle Nygård
en stor blånad öfver ögat, och Calle Nygård var mindre
än han. För detta skulle Bullerbasius bedja Calle om
förlåtelse, men han ville inte.»
— Det var Calle, som först slog mig — sade Lasse.
— Ja, men Calle var bara fyra år, och
Bullerbasius sex. Fy stora skammen, att slå en så liten gosse!
»Och när Bullerbasius inte ville bedja om förlåtelse, fick
ban ris af pappa. Det var första gången på hela året.
Bullerbasius måste bedja om förlåtelse, men då kom
det värsta. Han bad med munnen, men ej med sitt
hjärta. Några dagar därefter, när gossarna snöbollades,
kramade Bullerbasius en boll mycket hård och kastade
den på Calle. Bollen träffade Calle på kinden, och
kinden svall upp.» Hvad kallar man sådant?
Lasse teg.
— Det kallar man hämnd, och hämnd är, näst otack
och falskhet, det allra styggaste, som finns i en
människas hjärta. En hämdlysten människa är Guds fiende,
och alla änglar i himmelen gråta öfver en sådan. Huru
kan en sådan människa någonsin ha en rätt glädje och
frid i sitt samvete?
Lasse bet ihop tänderna och gjorde en förunderlig
grimas, för att hålla mot tårarna. Om en liten stund
steg han upp från pallen och gick bort utan att säga
ett ord.
Hilda kände sin kära broder och låtsade inte märka
grimasen, ej heller bad hon honom bli kvar. Om en
half timme kom Lasse åter, strålande af förnöjelse.
— Hvar har du varit? — frågade Hilda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
