Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bullerbasius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var så — sade Lasse litet förläget — att. . .
du minns ju min kälke, som jag fick till julklapp sista
jul. Moppe heter han, och en så snäll kälke finns ej,
som Moppe.
— Ja — sade Hilda — jag minns att du håller
af Moppe mer än Matts håller af vår bästa häst, och
du skryter alltid, att ingen har en så bra kälke.
— Nu har jag gifvit Moppe åt Galle Nygård. Han
blef så glad, att du kan inte tänka huru rysligt glad
han blef!
— Än du då, Lasse? Blef inte du också glad?
— Ja, vet du, Hilda, jag har varit så ledsen för
det döda mösset, och så ond har jag varit alltsedan dess,
och så tråkigt har det varit... och när du berättade om
huru Guds änglar gråta, då var det som ville jag gråta
med . . . och så gick jag till Calle, ser du ... och nu
• är det bra igen, nu är jag så rysligt glad, vet du, att
nu först skall det bli riktigt roligt i jul.
Hilda föll Lasse om halsen och kysste honom och
dansade sju hvarf omkring med honom. — Vet du hvad?
— sade hon. — När nu feen, som är gudmor åt
Bullerbasius, skickar sin dagbok att tryckas i Stockholm, så
bedja vi henne att också omtala det döda mösset. Den
historien var både det dummaste och det klokaste
Bullerbasius gjort på hela året.
— Bed henne också tala om Melusina! För att,
ser du, om inte Melusina varit, så bade Bullerbasius
varit en riktig kanalje.
— Å, inte är det så farligt med Bullerbasius! Han
illfänas emellanåt, men Gud har gifvit honom ett ärligt
hjärta; nog blir det karl af honom.
Och så var det med den röfvaranföraren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
