Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Matts’ sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pehr Matts’ sten,
När jag bodde i skärgården, såg jag från mitt
vindskammarfönster det öppna hafvet genom ett bredt
sund i nordväst. Bottniska Viken utbredde där sin vida,
sköna vattenspegel, stundom blank som det jämnaste
glas med långa fina silfverstrimmor, där Unda Marina
med sina leksystrar lekte i skenet af middagens sol. En
annan gång var spegeln lika blank, men ej mera så jämn,
ty då gingo där långa, höga och kullriga vågryggar af
dyningen efter en storm; det var som såge man det stora
hafvet sofvande flämta ut efter en väldig strid, dess bröst
höjdes och sänktes; — det andades tungt, men det
hade nu lugn. Åter en annan gång kom den bistra
nordan från polen och strödde kring stränderna
Lapplands guldsand. Då brast hafvets spegel i många
millioner spillror, dess vågor uppreste sig som rytande bufflar
att stångas mot * klipporna, och Thors ö och Fröjas ö,
hvilka fått sin plats ytterst som murar mot fiendens
anfall, stodo där alldeles hvita af skum, som stänkte högt
emot grantopparna.
Det var i detta blånande fjärran som man hvar
afton såg Fjäderholmarna lyftas ur hafvets djup och hvar
morgon åter sjunka ned under vågornas yta. Men längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
