Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Matts’ sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt väster syntes vid himmelens rand en stor, ensam
klippa, som kallades Pehr Matts’ sten. Ingen visste mer
hvem denne Pehr Matts månde ha varit, som gifvit stenen
sitt namn; kanhända var han endast en fattig fiskare,
som där lagt ut sina nät och sofvit under en månljus
augustinatt som ei} hafskonung på klippan. Jag hade
sett denna sten alltkrån min barndom, och alltid hade
han synts mig så märkvärdigt hemlighetsfull, för det att
han var så stor, så ensam och så långt borta från
människors vägar ute i det vilda, ödsliga hafvet. Jag
föreställde mig alltid, att han måste vara ditkastad af en
jätte och stå som ett kyrktorn i hafvet med hisnande
bråddjup på alla sidor. Ibland försvann han alldeles i
töcknen, ibland reste han sig högre än någonsin förr,
när aflägsna föremål förtonade sig i sjön och syntes
liksom upplyftade, hvilket ju ser så ut, när den fjärran
luften är litet töcknig och solen står lågt. Och då skeno
ibland de röda morgonskyarna så förunderligt grant på
Pehr Matts’ sten; han tycktes brinna i ljus låga, han
gnistrade som af eld och guld i de blåstrimmiga vågorna
där borta i hafvet.
Gn dag hade Pehr Matts’ sten fått en invånare:
där rörde sig något på hans topp, och det måste vara
en jätte. Gestalten var en människas, men hvilken
människa! Han måste vara minst nio alnar lång, där han
utbredde sina armar mot himlahvalfvet. Jag tänkte
på Näcken; skulle det vara han? Dagen därefter fick
jag veta, att det varit en liten fiskargosse, som klättrat
på stenen för att söka sjöfågelägg — ty han hörde
icke till Majföreningen — och när han stod där,
förtonade han sig, förstorade sig så märkvärdigt mot
luften, att han syntes mycket längre, än alla de jättar,
som visas för penningar liksom vilda djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
