Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Matts’ sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter den dagen kände jag en brinnande längtan
att se Pehr Matts’ sten pä nära håll, och jag tänkte mig
hur underligt det skulle vara att stå där på toppen och
utbreda mina armar mot himlahvalfvet. Jag kände en
gammal fiskare, som hvarje måndag seglade där förbi till
sitt ensliga fiskeläge i hafvet och hvarje lördag åter
vände tillbaka till staden med saltad strömming i sina
fjär-dingar. En vacker måndagsmorgon, när det blåste en
s& lagom sydvästlig bris, att man kunde segla fram och
tillbaka dit ut, ropade jag an min gamle vän, han åtog
sig att vara min lots, och vi styrde ut mot det öppna
hafvet. Det var en lång väg, mycket längre, än jag
hade förmodat; jag gissade en mil, och det var mer än
två. Ju längre vi aflägsnade oss från öarna med deras
små fiskarkojor, desto ensligare och ödsligare syntes
mig dessa ändlösa blå fält, som glittrade i solskenet.
Jag väntade, att Pehr Matts’ sten skulle växa allt större,
ju närmare vi nalkades honom; ja, jag var öfvertygad,
att han skulle visa sig vara ett förskräckligt högt berg.
Men så var det icke, han krympte snarare ihop, han
blef allt mindre, och när vi voro honom alldeles nära,
såg han knappt större ut, än en vanlig hölada. Jag
märkte nu, att han sett så stor ut på afstånd, för att
han stod så ensam på en vid, slät yta med den blå
luften bakom sig och intet i närheten, hvarmed han
kunde jämföras.
För att säga sanningen, var han, sedd på nära håll,
icke underligare skapad, än mången annan klippa vid
hafsstranden. Men den stora ensligheten gaf honom
något ovanligt, högtidligt och hemlighetsfullt. Han hade
stått där så ensam i många, många hundra år, och
under denna långa, okända tid hade hafvets rasande
vågor beständigt maktlösa brutit sig mot hans skrof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
