- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 5 /
133

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla genius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

munculus stod att upptäcka, åtminstone ingen sådan, som
lefver och vistas i näckrosens blomkalk. Efter de sju
årens förlopp vände bokrådet åter till sin studerkammare
och beslöt nu att utgifva en egen bok om den nya
insekten homunculus, som lefver af blomdoft och vanligen
uppehåller sig vid en viss damm, i en viss park, en viss
tid på sommaren, samt har den förunderliga egenskapen
att endast kunna hittas af lärda män i snusbruna
sommar-rockar.

Alltså uppsökte bokrådet åter det gamla skåpet i vrån,
med den dammiga lådan, där korkskifvan och homunculus
varit gömda i sju år. Kräket satt kvar på nålen,
lifs-lefvande, muntert och sprattlande liksom förr. Det hade
till och med vuxit, det var nu nära en tum långt.

Bokrådet fann detta högst besynnerligt och vände
kräket på alla sidor. — Det sprattlar ännu — sade han

— jag måste hänga upp det i rök. — Och så hängde
han det i rök öfver natten.

Andra morgonen gick han att se på kräket. Mirakel 1
Det fortfor att sprattla lika lifslefvande, det hade åter
vuxit en half tum. Det skulle kunnat flyga, om det ej
varit uppträdt på nålen.

— Du var mig en seg baddare — sade bokrådet;

— jag måste skära dig i bitar. Och bokrådet skar den
lilla varelsen i många små bitar. Men när han vände sig
om, voro bitarna åter hopfogade till ett helt, och nu såg
han kräket skratta.

Bokrådet var ingen elak karl, men det förargade
honom, att en insekt skulle skratta. — Jaså — sade han

— du skrattar, du? Jag skall lära dig! — Hvarpå han
tog sin stora järnmortel med den tunga mortelstöten, lade
kräket i morteln och stötte det sönder till små smulor.

— Nu hålls du stilla — menade bokrådet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/5/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free