- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 5 /
134

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla genius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pytt, sad’ Pelle. Bokrådet tittade i morteln och såg
den lille sitta på bottnen, ännu muntrare och mera
lifs-lefvande än förr. Det var icke värdt att försöka stöta
sönder honom: lika gärna kunde man stöta hål i luften.
Han hade nu vuxit till två tums längd.

— Åhå — sade bokrådet, flat och förtretad. — Är
du af den sorten, så hjälper väl intet annat än bränna
upp dig. — Hvarpå bokrådet gjorde en stor brasa i
kakelugnen, kastade kräket i brasan och tillstängde
kakel-ugnsdörrarna. — Nu sprattlar kanaljen icke mer —
tänkte han.

När brasan var utbrunnen, blef bokrådet nyfiken
och öppnade kakelugnen. Där satt den lille, gladelig och
oskadd i askan. Han var nu tre tum lång och kunde tala.

— Här är rätt godt och varmt — sade den lilla
försmädliga varelsen med sin fina röst, som ej var mycket
starkare än en myggas pipande.

— Nå, vid Jupiter! — sade bokrådet och slog ihop
händerna af förvåning — du är då den mest seglifvade
scarabeus jag någonsin sett. — Hvarpå han tog kräket ur
askan, gick bort med det till skogen och gräfde ned det
en famn djupt i jorden. För att vara rätt säker på saken,
lät han vältra en stor sten öfver stället, där kräket låg
nedgräfdt.

Ändock tyckte han sig ej vara riktigt säker, utan
gick en vecka därefter ut till samma ställe i skogen för
att se åt. Skogen var kvar, stenen var kvar, gropen var
fylld, men den lilla oslippeliga varelsen, hvilken nu hade
blifvit fyra tum lång, satt oskadd och gladelig ofvanpå
stenen. — Här är rätt skönt och svalt i skogen — sade
den lille.

Då, först då blef bokrådet mäkta förskräckt. Det
glesa håret reste sig kring hans månljusa hjässa, de gröna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/5/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free