Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glasögonen hoppade på hans näsa, den snusbruna rocken
sprack i sömmarna, och bokrådet tog till fötter det mesta
han förmådde. Det blef ett sådant språng, att där springer
han än i dag.
Någon tid därefter kom en hönsgumma gående ge
nom skogen och fann den lilla varelsen sittande på stenen,
där bokrådet lämnade honom. — Stackars kräk — sade
gumman — hur är du så öfvergifvet? Kom, jag vill
värma dig i min stuga med de andra kycklingarna! —
Hvarpå hon varsamt tog den lille mellan sina knotiga
fingrar och bar hem honom i förklädet.
Gumman hade en träbur, i hvilken hönan bodde
med sina kycklingar; där skulle kräket bo. Men hönan
tyckte icke om den nykomna gästen; rätt som det var,
hade hon hackat ögonen ur honom. Gumman märkte
detta och skrek af förskäckelse. — Det gör ingenting
— sade den lille. Strax därefter satt han åter, med
friska, sköna ögon, leende, grensle öfver en af
kycklingarna.
— Du kan få bo med grisen — sade gumman; —
och vill han göra dig illa, så kryp under tråget!
Sagdt och gjordt. Den lille sattes att bo med
grisen, men detta lyckades ej bättre, än att grisen
åt upp honom i en munsbit. Knapps, och så var det
gjordt.
Gumman märkte det och blef så häpen, att hon i
första förskräckelsen ville slakta grisen. Redan stod hon
färdig, och det skulle ha varit slut med grisens unga lif,
om ej gumman hört en späd röst säga: — Hvad tänker
du göra, mor lilla? Jag mår ju ganska bra! — Det var
åter den besynnerliga varelsen, som skrattande satt på
grisens rygg.
— Nu skall jag bättre förvara honom — tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
