Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla genius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad var det du ville,
prostefar lille?
— Jag vill icke ha något att göra med dig, näsvisa
slyngel — bannade prosten. — Gå din väg, du hör icke
till min församling; jag känner dig icke.
— Det var likväl en tid, då du kände mig — sade
den lille och lyftade skalkaktigt sitt fina pekfinger.
— När skulle det ha varit? — frågade prosten.—
Det kan jag alls icke påminna mig.
— När du var en liten pilt, sprang jag med dig
efter parkens fjärilar och läste sagor på deras vingar.
Då rodde jag med dig på den klara sjön och skref
runor i vågorna. Då stod jag med dig under stjärn-
himmelen och såg Guds ögon skina i natten.
— Barnsligheter!
— Sedan, när du blef yngling, när du blef
student, då satt jag med dig i din ensliga kammare och
stafvade månens sken på din isiga fönsterruta. Jag
skref för dig dina skönaste tankar om ära och
hjältemod, om kärlek och fosterland. Jag ville göra dig till
en stor man, prostefar, och den tiden ville du själf bli
en stor man.
— Ungdomsdrömmar! — suckade prosten.
— Nu säger du så — fortfor den lille — och
dessa drömmar voro likväl det bästa af hela ditt lif.
Du har sedan arbetat för bröd, för pastorater, för titlar
och värdigheter. Hade du arbetat för Guds rike,
prostefar, då skulle jag icke våga gyckla med dig. Men nu
vill du slå mig med flugsmällan, för att du ätit och sofvit
bort det odödliga i din själ. Det är icke rätt snällt af
dig, far lille!
Prosten hörde lyckligtvis ej mer de sista vanvördiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
